Den som funderar på att skaffa en hund av en viss ras intresserar sig i första hand inte för det formella. Men det kan ändå vara bra att känna till fakta om hunden. Här går vi igenom det viktigaste att känna till om salukis.
Ju mer man vet, desto mer informerade val kan man göra. Det gäller inte minst när man står i begrepp att skaffa hund.
Salukin är en mycket gammal hundras, men de salukis som vi har idag i Sverige skiljer sig ganska mycket från de hundar som åtföljde beduiner och andra nomader i mellanöstern för mer än tvåtusen år sedan. Det beror inte minst på att varje nomadstam tidigare bedrev ett eget avelsarbete, för att få fram hundar som lämpade sig bäst för det villebråd som den aktuella stammen jagade. Det gjorde att varje stam hade sin egen variant, och dessa varianter kunde skilja sig ganska mycket åt. De första salukis som kom till Europa var av olika varianter, och korsades med varandra. Dagens europeiska salukis har därför egenskaper från flera av de gamla varianterna. Rasstandarden som följs av den svenska klubben Svenska salukiringen utvecklades i England på 1920-talet, och är formulerad så att samtliga av de ursprungliga varianterna kunde ingå i standarden.
Saluki finns i en långhårig och en släthårig variant. Båda bedöms enligt samma standard, och klassificeras av FCI i grupp 10, sektion 1.
Helhetsintryck
En saluki ska ge ett helhetsintryck av grace och symmetri, snabbhet, uthållighet, styrka och energi. En saluki ser ofta ut att vara längre än den egentligen är: kroppslängden, mätt från bröstbensknappen till sittbensknölarna, ska vara ungefär densamma som mankhöjden. Mankhöjden, och därmed också kroppslängden, ligger vanligen mellan 58 och 71 centimeter. Tikar är något mindre till storleken än hanhundar,
När det kommer till pälsens färg är alla färger och färgkombinationer tillåtna enligt rasstandarden. Brindle är dock inte önskvärt. Pälsen ska vara tät, mjuk och silkesaktig, med fransar på baksidan av ben och lår hos den långhåriga varianten. Vuxna hundar kan ha halskrås, och valpar får ha lätt ullig behåring på skuldrorna och låren.
Huvud
En saluki ska ha ett skallparti som är måttligt brett mellan öronen, men inte välvt. Den ska inte ha ett accentuerat stop. Hunden ska ha en svart eller leverbrun nostryffel, och ett perfekt saxbett som är regelbundet och komplett, med starka tänder och käkar.
Hundens ögon ska vara stora, klara och ovala, men inte framträdande. Godkänd ögonfärg är mörkbrun till hasselnötsbrun. Ögonens uttryck ska vara värdigt och milt, med tillitsfull blick som skådar i fjärran. Öronen, slutligen, ska vara långa, högt ansatta och hänga tätt intill huvudet. De ska vara rörliga, och täckta med lång, silkesaktig päls.
Kropp
Salukin är en hund som är framavlad för att springa efter villebråd, och det ska också synas. Hunden ska ha bred rygg, lätt välvt och muskulöst ländparti, och höftbensknölarna ska sitta långt ifrån varandra. Bröstkorgen ska inte vara varken tunnformad eller flat, utan djup, lång och ganska smal. Som helhet ska bakpartiet vara starkt, och signalera god förmåga till både hopp och galopp.